För drygt ett år sedan valde Malin att avgå och det blev offentlig strid inom framför allt fullmäktigegruppen. Bara det är en skandal, enligt mig. Jag utgick, och utgår fortfarande, från att det är professionella människor som jag arbetar med men tiden inom Kalmarpolitiken har fått mig att inse att det inte alltid är så. Det finns många människor som bara är ute efter sitt eget bästa och det var det som var svårast för mig att inse för ett år sedan. Jag var naiv och trodde att politiker som valt att lägga sin fritid på att engagera sig i sin kommun, ville medborgarnas bästa. Jag trodde att det var här jag hörde hemma, med all min energi, mitt engagemang och min målmedvetenhet.
Det är inte sant att alla grupper behöver en ledare men alla grupper som vill bedriva ett framgångsrikt arbete behöver en bra ledare. En ledare som har visioner och ambitioner. En ledare som tror på gruppen och som har gruppens förtroende. Jag hade, och har, visioner och ambitioner och jag trodde på gruppen men jag saknade hela gruppens förtroende. Så enkelt är det och det har aldrig varit min ambition och önskan att leda en grupp som inte helhjärtat stöttar mig. Det vore dumt att gå in i en sådan situation. Gruppen är splittrad och vem som än vill leda en grupp, vars förtroende för honom/henne inte är stort, får det svårt. Om ledaren ifråga dessutom är svag i sitt ledarskap, konflikträdd och har svårt för att tala med människor, så blir uppdraget omöjligt att lyckas med. Detta bör en sådan person själv inse.
Jag har oerhört svårt att finna mig i en situation jag inte trivs med. Min första instinkt är att göra något åt situationen. Ibland går det att påverka till det bättre och ibland är det lönlöst att försöka. Ibland måste man prioritera. Vad ger energi och vad tar energi? Att prata politik ger energi. Att bara prata energi tar energi. Att ingå i en grupp som inte pratar politik och dessutom saknar ledarskap och god stämning tar energi. Jag är helt enkelt inte beredd att fortsätt lägga tid och energi inom en verksamhet som inte fångar upp mina egenskaper och använder mig på bästa sätt. Jag kommer aldrig fullt ut att förstå varför 7 av 13 ledamöter i fullmäktigegruppen valde att gå emot sina medlemmar för att rösta på en man som inte tror vi kan vinna valet 2014. Det handlar inte om att jag inte blev vald, jag har som sagt aldrig haft ambitionen att leda en grupp, där ett ömsesidigt förtroende saknas. Det handlar om vilken ambition gruppen har. Jag kan inte vara kvar under de omständigheter som råder inom Kalmarmoderaterna. Jag kan inte längre stå bakom min gruppledare. Jag väljer nu att lägga min kraft inom de områden jag tror jag kan påverka mest.
Jag är oerhört tacksam för de erfarenheter jag fått inom politiken. Jag kommer att fortsätta engagera mig politiskt, på andra sätt. Jag tror på moderaternas politik och jag tror på att det behövs en mycket stark opposition i Kalmar. Johan Persson är i mina ögon inte en särskilt stark ledare. Han besitter svaga sidor som alla andra människor men om Kalmarborna ska rösta på moderaterna måste de kunna presentera en grupp människor som är beredda att göra sitt yttersta för att påverka. Är man inte nöjd med Kalmar rekommenderar jag ett engagemang inom politiken. Ju fler vettiga människor som engagerar sig, desto bättre.
Själv kommer jag att gå in i en ny roll på jobbet. En roll jag är mycket tacksam för och ser fram emot. Den kommer att kräva mycket tid och jag väljer att lägga min tid där. Jag hoppas samtidigt att det i framtiden, under andra omständigheter, kommer att finnas tid att åter engagera mig inom moderaterna.
