Magiska chins

Det häftigaste i träningsväg är när jag kan följa mina resultat och min utveckling. Det motiverar och entusiasmerar. För åtta veckor sedan började mitt senaste styrkeprogram. Det var tufft och slitigt med övningar som innebar både mycket styrka men också svår teknik. Jag gav i och för sig inte 100 % när jag gjorde mitt första pass med T och hamnade därför bara på totalt 8 chins (på 3 rep). Idag, 8 veckor senare, gör jag 9+8+7 chins. Jag har med andra ord tredubblat min styrka. 

Känns bra. Snart är jag uppe i 10 chins. Det är fortfarande min favoritövning. 😀

Fas 2

Redan efter två veckor kände jag mig betydligt starkare. Benen skakar men det går och jag som alltid varit tyst på gymmet har börjat småvråla mot slutet av setet. Jag inser att alla övningar innehåller fokusträning. Att mentalt härda ut. Följande övningar kör jag nu sedan fyra veckor:

1. Djupa knäböj varvat med Draken. Vikter 55 kg resp 15 kg (har ökat med 5 kg på båda övningarna).

2. Utfallsgång med två 20kg kettlebells, 20 steg, varvat med höftlyft på foamroller (för baksida lår). 

3. Armhävningar (riktiga) på 7kg:s hantlar varvat med rodd med hantlarna.

4. Bålövning där fäller ned benen med rumplyft.

5. "Fulsim", dvs magliggande armpendlingar och benpendlingar (på tid), rekord 1.18 min.

6. Rygglyft 45 grader med armlyft

7. Planka sida/sida/vanlig (på tid), rekord 5.04 min.

Mellan varje set gör jag två chins för att hålla pulsen uppe.

Det här styrkepasset gör jag två ggr/veckan och det är ett riktigt tungt pass, men roligt. 

Just nu är det cyklingen som inte riktigt blir av. För en vecka sedan laddade jag och sprang 3.4 mil i 5.40-tempo, vilket kändes bra om än stelt mot slutet. Efter det har jag varit helt utpumpad. Sliten i kroppen och jättetrött. Körde ändå styrka två ggr den här veckan, två kortare simpass och ett försök till löparintervaller men löpningen kändes tung och jag hade ingen kraft i benen (inte mentalt heller för den delen). 

Planen för morgondagen är ett teknikpass i crawl och ett på Wattcykeln på gymmet. På tisdag blir det styrka och sedan bär det av till Norrköping och Stockholm med jobbet så då får vi se vad  jag hinner med. 

Äntligen lite värme!

Dagen innan vi åkte till brorsan och hans sambo i LA så blev det träning med Lindas och min PT på friskis och därför kunde jag inte röra mig på två dagar. Passade därför utmärkt att sitta på ett flyg i 15 timmar. Dock är ju träning ett bra sätt att ta sig igenom jetlagen så igår åkte vi ut till Muscle Beach vid St Monica och jag blir sannerligen inspirerad av alla gymnaster på stranden. Det finns lianer, stänger, ringar och barr i mängder och folk med fler än sex rutor (vet att det inte är möjligt men det SER UT SÅ!) slänger sig hit och dit och mellan varven hoppar de över stenar genom att göra dubbelvolter. Jag kände mig nästan tvungen att göra några chins för att inte känna mig som en outsider. Tyvärr räckte det inte till. Strax därefter såg jag en, typ, 8-åring som hoppade på ett spännband och gjorde volter för att sedan återigen landa elegant på samma band. Mina chins dög bara till träningsvärk...

Kände mig dock i mitt rätta element när jag fick springa längs stranden istället. 

Pulsen i LA och kanske framför allt i Venice Beach och Hollywood går inte att ta miste på. Vilket liv! Idag tvingade vi ut barnen på en tvåmilspromenad upp till Griffith Observatory. 7-åringen åkte inlines hela vägen upp till parken och sedan fick alla gå upp till observatoriet. Upp till observatoriet är det en hikingtur på bara ett par km men det känns i små barnsben (vuxnas ben också). Det blev ett riktigt äventyr som avslutades med hamburgare på In-N-Out Burger. Aldrig har skräpmat smakat så gott.