Jag är en triatlet.

2015 ska bli året då jag är i mitt livs bästa form. Konstigt att det har tagit mig så många år att komma på att det är synen på mig själv och mina förutsättningar som måste förändras. Under 2014 tränade jag mer än någonsin och sakta men säkert har jag sett kroppen förändras. Inte så mycket utanpå som inuti men känslan av att vara stark och uthållig har drivit min utveckling framåt. Tyvärr har inte huvudet följd med i samma takt.

Det slog mig häromdagen att jag måste ha med mitt huvud i det här. Och med det menar jag inte envisheten och viljan utan synen på mig själv. Så fort någon sagt något om att jag tränar så mycket eller varför jag ska satsa på en Ironman så har jag nästan ursäktat mig själv och förklarat att det är ju bara ett test, jag vet ju inte om jag kommer att klara det och det är ju svårt för det är ju tufft osv. Men nu är det slut på det. Jag tränar sju till åtta gånger i veckan och det gör jag för att jag vill klara av Ironman. För att jag vill det. Inte för att jag måste det.

Trots att jag nu sprungit regelbundet i snart sju år och dessutom gett mig på maraton och halvmaraton ett antal gånger, så har jag svårt att kalla mig löpare. Men om jag inte ser mig själv som en löpare, hur kan jag då bli en? Det är så himla viktigt att visualisera och jag vill träna mig i att se mig själv som en triatlet. Huvudet måste vara före kroppen. Inte omvänt.

Jag är alltså en triatlet.

Cykelsäsongen inledd

Äntligen var det dags för säsongens första riktiga cykeltur. En 6-mils runda på vackraste Öland. Måste säga att Öland är ju verkligen helt fantastiskt. Vilket paradis! Det fick bli en paus vid Almérs för årets första Magnum, i strålande solsken. 

Eftersom jag sedan tidigare bestämt med tjejkompisarna att vi skulle springa en längre runda i eftermiddag så fick det bli det också. Inte en längre runda i och för sig, lullade liksom mer runt i nio km och trotsade hjärnan konstant, då det enda den kunde tänka var: Vad håller du på med? Stanna! Det är ju asjobbigt!

Det kommer sannerligen att bli en utmaning det här med triathlon. I torsdags var första tillfället på fortsättningskursen i crawl. Det är kul det här med att gå crawlkurs som vuxen... Varje gång jag känt att nu gick det ju ändå rätt bra, så kommer jag upp till ytan och vad får man höra från de två, typ 16-åriga proffsen? Stolt och förväntansfull tittar jag på de unga tränartjejerna och så kommer domen (domarna): 1. Inte korsa mittlinjen (varken över eller under vattnet) 2. Sätt i tummen först 3. Handen och resten av armen ska in genom samma vattenhål 4. Ha dubbelhaka och sträckt nacke 5. Andas med halva munnen 6. Paddla regelbundet med benen 7. Cykla inte med benen!! 8. Tänk på hjulet 9. Bla, bla, bla osv. 9. Glöm inte att andas 10. Glöm inte att andas ut innan du andas in. 

Men, men, det är bara att kämpa på. Skam den som ger sig!