9 skäl att springa

1. Förebygger cancer

2. Skärper hörseln

3. Räddar din hud

4. Gör dig smartare

5. Bygger upp musklerna

6. Minskar ångest

7. Stärker brosket

8. Stoppar migränen

9. Stärker skelettet

Runner's world 10/13

Enkel politik enligt Bertil Dahl

Det är lätt att raljera när man inte är en del av regeringen och därmed aldrig behöver ta något riktigt ansvar. Bertil Dahl förklarade i måndagstidningen i Barometern att politik är ganska enkelt ibland. Istället för att lägga pengarna på att ytterligare sänka skatten, för att på så sätt stimulera Sveriges tillväxt och på sikt även sänka arbetslösheten i vårt land, så skulle Herr Dahl själv välja att lägga pengarna på att anställa fler inom skola och vård. Dahls sätt att se på politik är väldigt förenklad men han har kanske å andra sidan tappat greppet om hur verkligheten ser ut, med tanke på hans långa politiska erfarenhet. Verklighetens ekvationer är nämligen inte lika lättlösta. Enbart pengar skapar varken bättre vård eller en bättre skola.

Det skulle vara mycket intressant att höra Bertil Dahl berätta mer om exakt vilka han skulle vilja anställa i Kalmar kommunnär han spenderar dessa pengar. Han skriver om att det skulle kunna bli 50-talet fler anställda i Kalmar kommun, som om det i sig skulle leda till bättre kvalitet inom den kommunala servicen. Nej, Bertil Dahl, så enkelt är det inte. Vi är många som arbetar inom välfärden, som har förstått att en god kvalitet kännetecknas av en hög kompetens och ett stort engagemang hos personalen. I flera undersökningar har man kommit fram till att läraren är den absolut största faktorn när det kommer till hur väl eleven lyckas. Nyligen publicerades en artikel i Lärarnas Nyheter som visar att det är en akut brist på behöriga ämneslärare både på högstadiet och på gymnasiet.Det saknas flera tusen behöriga lärare i skolans största och mest centrala ämne, matematik, men också språklärarna är alldeles för få. Det Dahl pratar om är att börja i fel ände. Hur får vi istället de bästa att vilja bli lärare?

Under den tid då de rödgröna satt vid makten kanske det räckte med att bara anställa fler inom skolan men sedan maktskiftet 2006 har Alliansen jobbat hårt för att öka kompetensen hos lärarna genom satsningar på både lärarlyftet och lärarlegitimationen. Statusen håller äntligen på att höjas bland landets lärare och det finns äntligen karriärmöjligheter som innebär ett ordentligt lönelyft och en höjd kompetens inom yrket. Att prata om att allt blir bättre bara fler anställs är naivt och visar på en oerfarenhet inom branschen. Vi behöver kvalitet i vår välfärd och det kommer inte automatiskt genom mer pengar, snarare genom ett ökat intresse för lärarutbildningen. Det är ansvarslöst av Bertil Dahl, och en ren lögn, att skriva att Moderaterna inte vill satsa på välfärden när mer pengar än år 2006, investeras i just välfärden. Bertil Dahl talar liksom många andra gott om välfärden men det räcker inte att snacka, riktade satsningar måste göras och görs sedan flera år tillbaka av regeringen. Moderaterna kommer med idéer och det borde även Bertil Dahl göra om intresset för hans parti ska öka. Så, Bertil Dahl, mindre snack och mer verkstad. SÅ enkelt är det! 

Linda (inte lika erfaren politiker som Bertil Dahl men med en gedigen erfarenhet av verkligheten)

Livskvalitet en måndag eftermiddag

Så här ska livet levas. Har haft en härlig dag på jobbet och sista lektionen med mina åttor var bara toppen. De är så himla goa och duktiga! Blir stolt.

Sprang hem från jobbet i lugnt tempo, lyssnandes på Petra Marklund och eftersom solen skiner så bestämde jag mig för att ta ett spontandopp i havet. Torkade genom att köra lite utfall på bryggan. Fick samtidigt lite inspiration att skriva lite. Nu hem och äta med familjen.

Inspiration

Hösten är här och med den kommer frisk luft och jag fylls i samma stund av kreativitet och inspiration. Under sommaren är politiken mer eller mindre slumrande men så fort hösten gör sitt inträde så fylls även media och facebook av politik. Ibland känns det som om mina "vanliga" vänner fullständigt utmanövreras av politiker som ska visa vilka intressanta och prestigefyllda uppdrag de är på. Jag har nog också varit sådan, åtminstone i början, eller vid tillfällen då jag känt mig väldigt inspirerad. Men att dag ut och dag in skriva att man sitter på ett KF-möte eller diskuterar viktiga frågor med Anders Borg, eller någon annan högt uppsatt person, kan få mig att må lite lätt illa. Det talas mycket om att vi politiker ska nå ut till allmänheten genom sociala medier men jag tror helt enkelt inte att vi ska göra det på det sättet. Skryt kan kosta en dyrt.

I dagarna läste jag att Oscar Öholm inte ska kandidera till riksdagen till nästa mandatperiod. Nu kanske inte så många vet vem Oscar är men han är en av de riksdagsledamöter som jag träffat flera gånger och som alltid gett ett riktigt seriöst och ambitiöst intryck. Sådana som det behövs så många fler av inom politiken. Även Anton Abele, den yngste riksdagsmannen någonsin, berättade i sitt sommarprogram att han inte ställer upp under nästa mandatperiod. Å ena sidan är det naturligtvis strongt att våga säga nej och prova andra vägar för att nå ut med sitt budskap och sitt engagemang. Å andra sidan är det en stor förlust för Moderaterna och för Sverige att de duktigaste inte vill fortsätta engagera sig inom politiken. Att politiken och riksdagen inte är ett självklart forum för de som vill påverka och föra fram invånarnas åsikter. Något är allvarligt fel. Abele nämnde i sitt sommarprat i P1 att endast ett fåtal motioner i riksdagen bifalles, trots att tusentals skrivs varje år. Har det alltid varit så? Tänk då på allt arbete som läggs ner i onödan men som ändå arvoderas skyhögt. Beror spretigheten på att regeringen inte har egen majoritet eller på att förslagen är för dåliga? Hur effektivt är då egentligen riksdagens och regeringens arbete? Och varför väljer så många att vara kvar i riksdagen när de kan påverka så lite? Knappast förvånande om man svarar arvodet och fina pensionsförmåner. Gäller såklart inte alla politiker, men förmodligen oroväckande många. Frågan är, hur får vi fler ambitiösa och kompetenta människor att dels vilja engagera sig politiskt men också att stanna kvar i politiken och verkligen göra nytta, såväl inom kommunen som landstinget och riksdagen? Tack vare flera goda förebilder i toppen, som Anna Kinberg Batra, Anders Borg och en mycket duktig statsminister, kan jag ändå hitta inspiration till att fortsätta försöka påverka.

Det finns säkert många eldsjälar även inom politiken men alltför mycket handlar, enligt min mening, om formalia och detaljfrågor i stället för om visioner och mål. Jag känner ofta frustration över detta men vet inte hur jag ska göra för att få till en förändring. Livet fylls av jobb och familj. Och denna frustration. Jag älskar att vara ute bland människor och lyssna på hur de har det och på vilka idéer de har. Det är så vi kan få underlag till våra motioner. Inte genom att själva sitta och tänka ut nåt vi tror skulle vara bra att ändra på. Det är ju våra väljares intressen som vi ska föra fram, inte enbart våra egna eller tusen gånger värre, tjänstemännens.