Det fascinerande är just hur bra man kan lyckas med något som man bestämmer sig för att göra. Just do it. Precis så är det. Fokus och hårt arbete lönar sig. Inom alla områden, även politiken, som just nu känns rörigare än någonsin. Kanske är det världen som känns rörig. Krig, strider, rasistiska övergrepp mot gravida muslimska kvinnor, gasattacker mot civila... Ibland känner jag mig handfallen inför världen. Men just i dessa stunder kan jag ändå känna en tröst i att få jobba med barn och ungdomar. Att få höra om deras verklighet och vad som spelar roll i deras liv. Hur de ser på oss vuxna och vad vi kan göra för att hjälpa dem.
Jag har i dagarna lämnat ett av mina politiska uppdrag och det känns både sorgligt och skönt. Sorgligt för att det har varit så lärorikt och för att det har känts viktigt. Skönt för att jag kommer att lyckas bättre med de elever jag har kring mig. Det är svårt att ha en lärare som är borta en dag i veckan. Svårt att hitta behöriga lärare som kan vikariera för mig. Ett dilemma uppstår, där de som jag valt att engagera mig för, blir de som drabbas hårdast av min frånvaro.
Nu blir det till att sätta upp nya mål, nya utmaningar och när jag ser mina otroliga vänner, Åse och Pija, genomföra Ironman så kan jag inte låta bli att bli sugen. Men det är jag knappast ensam om att bli så här års. Så nu ägnas tid åt att leta efter en lagom fin racer och så får det bli en kurs i crawling och så förstås Berlin marathon. Ironman 2015, here I come... 2014 lär ju bli händelserikt nog ändå.
Så, någon som har en racer som passar en tjej på 172 cm?
