Halvmara och fjärilar i magen!

Jag älskar att springa och jag älskar lopp! Lurar mig själv att det inte är nån stor grej men jag lovar, skulle jag springa 1 km och nån plötsligt skulle säga att det var en tävling så hade jag gett allt. Hur blev det så här? En helt vanlig tjej som i åttonde klass flämtandes tog sig runt varvet i Påskbergsskogen i Varberg (2 km) på 19 min. Visserligen tränade jag upp mig och sprang på 12-nånting någon månad senare men jag har aldrig gillar tävlingar. Inte för att jag har nån chans att vinna i dessa sammanhang men det är en tävling mot mig själv och jag antar att det gör hela skillnaden. Jag gillar inte att tävla mot andra men jag älskar att hela tiden bli bättre och höja min egen nivå.

Nu så! Nu är det snart dags! Utgång i kväll? Så klart! Detta lopp firas med tjejerna och champagne! Lycka till alla som springer i Kalmar idag!

Fem skäl att springa en mil...

istället för en halvmil.

Man kan tro att när man är van vid att träna inför ett maraton eller ett halvmaraton så känns det aldrig motigt att ge sig ut på en milsrunda eller kortare. Visst, jag känner sällan ett motstånd när det gäller löpningen men ibland drar jag mig ordentligt för att ge mig ut. Ofta sammanfaller den känslan med ledighet eller semester. Och nu har jag semester. Löparkompisarna är bortresta, upptagna, förkylda eller skadade. Då kan det lätt kännas tungt att ge sig ut på egenlöpning. Men det är bara att bita ihop och tro mig, efter en minuts löpning känner du att det är det enda rätta. För varje minuts träning räknas. Allt är bättre än inget. En minut är mer än ingen minut.

Min och A:s plan var att springa 21 km idag, som träning inför Kalmar halvmaraton på lördag. Men så blev A förkyld och jag kunde inte motivera mig till att springa samma runda själv. Hade svårt nog att motivera mig till att springa en mil men är såååå glad att jag gjorde just det och inte en kortare runda eller inget alls. Det är något magiskt med att springa en mil. Det är liksom precis lagom långt. Varför? Jo, för att milen kan delas in i fem faser.

Första 2 km går åt till en sorts hälsoanalys. Hur mår kroppen? Hur känner jag mig?

Mellan 2-4 km utvärderar jag mitt liv och situationen jag befinner mig i just nu. Mår familjen bra? Hur är det på jobbet?

Under 4-6 km kommer oftast lyckoruset. Löpningen känns lättare och jag tänker på mina fina vänner, min härliga familj, hur kul jag har på jobbet och att det faktiskt är riktigt kul att springa.

Sedan börjar den psykologiska utmaningen. Det är nu själva utvecklingen av mig själv kommer igång på allvar. Om jag slutar springa efter 6 km så är det förstås en härlig känsla (oftast) men det stannar vid en utvärdering av det som är nu, inte det som komma skall, dvs framtiden.

Mellan 6-8 km går löpningen av sig själv och jag kan ägna mig helt åt mig själv och mina tankar. Här finns utrymme att få ut eventuella aggressioner, utvärdera omgivningen, positiva och negativa funderingar. Vad vill jag uppnå? Inom jobbet, inom politiken, i livet? Vilka är mina mål, mina ambitioner? Vad hindrar mig att nå dit jag vill?

Så kommer då de sista avslutande 2 km då kreativiteten börjar flöda. Självförtroendet växer och jag känner mig nästan odödlig. Benen känns starka och jag lever i nuet. Jag vet vad jag vill och har idéer om hur jag ska nå dit.

Så därför springer jag gärna en mil istället för en halvmil och därför är det viktigt att springa en mil ensam då och då.

Nytt kulturcentrum

På måndag är det dags för en föredragning på Kalmar teater. Moderaterna i Kalmar ordnar en liten tillställning med Björn Samuelsson, kulturutvecklare i kommunen. Björn kommer att berätta om bland annat digitaliseringen av teatern men också om hur tankarna går kring Kalmars framtida kulturcentrum. Planen är att både Byteatern och Kulturskolan ska inrymmas i ett samlat kulturcentrum men även andra kulturinstitutioner kan komma att få plats. Sugen på att få veta mer? Kom till vårt informationsmöte onsdagen den 27 februari kl 18.30. Platsen är förstås Kalmar teater, i cafét på andra våningen. Arrangörer är jag och Jan-Ingemar Lundström. Hoppas vi ses där!