Vila

Ibland är det så himla skönt att bara få vila. Fast det är svårt så ligger det lite i att vila sig i form. Igår sprang jag milen under 50 för första gången på snart ett år. Jag känner mig inte i så god form men jag förstår att jag är i helt ok löpform, det sitter mer i huvudet. Så fort jag kommer ur träningsrytmen så känner jag mig otränad. 

Det är så härligt att springa längs stranden i Venice och Santa Monica. Igår kom jag upp i 14 km, hälften i motvind och andra halvan i stekande hetta. 

Nu är det bara tre veckor kvar till Göteborgsvarvet och det ska bli så kul att springa tillsammans med tjejerna J, I, A och M. Vet inte om jag kommer att satsa på nån viss tid. Beror på dagsformen. Ska bara försöka ha så kul som möjligt! 

Äntligen lite värme!

Dagen innan vi åkte till brorsan och hans sambo i LA så blev det träning med Lindas och min PT på friskis och därför kunde jag inte röra mig på två dagar. Passade därför utmärkt att sitta på ett flyg i 15 timmar. Dock är ju träning ett bra sätt att ta sig igenom jetlagen så igår åkte vi ut till Muscle Beach vid St Monica och jag blir sannerligen inspirerad av alla gymnaster på stranden. Det finns lianer, stänger, ringar och barr i mängder och folk med fler än sex rutor (vet att det inte är möjligt men det SER UT SÅ!) slänger sig hit och dit och mellan varven hoppar de över stenar genom att göra dubbelvolter. Jag kände mig nästan tvungen att göra några chins för att inte känna mig som en outsider. Tyvärr räckte det inte till. Strax därefter såg jag en, typ, 8-åring som hoppade på ett spännband och gjorde volter för att sedan återigen landa elegant på samma band. Mina chins dög bara till träningsvärk...

Kände mig dock i mitt rätta element när jag fick springa längs stranden istället. 

Pulsen i LA och kanske framför allt i Venice Beach och Hollywood går inte att ta miste på. Vilket liv! Idag tvingade vi ut barnen på en tvåmilspromenad upp till Griffith Observatory. 7-åringen åkte inlines hela vägen upp till parken och sedan fick alla gå upp till observatoriet. Upp till observatoriet är det en hikingtur på bara ett par km men det känns i små barnsben (vuxnas ben också). Det blev ett riktigt äventyr som avslutades med hamburgare på In-N-Out Burger. Aldrig har skräpmat smakat så gott. 

Cykelsäsongen inledd

Äntligen var det dags för säsongens första riktiga cykeltur. En 6-mils runda på vackraste Öland. Måste säga att Öland är ju verkligen helt fantastiskt. Vilket paradis! Det fick bli en paus vid Almérs för årets första Magnum, i strålande solsken. 

Eftersom jag sedan tidigare bestämt med tjejkompisarna att vi skulle springa en längre runda i eftermiddag så fick det bli det också. Inte en längre runda i och för sig, lullade liksom mer runt i nio km och trotsade hjärnan konstant, då det enda den kunde tänka var: Vad håller du på med? Stanna! Det är ju asjobbigt!

Det kommer sannerligen att bli en utmaning det här med triathlon. I torsdags var första tillfället på fortsättningskursen i crawl. Det är kul det här med att gå crawlkurs som vuxen... Varje gång jag känt att nu gick det ju ändå rätt bra, så kommer jag upp till ytan och vad får man höra från de två, typ 16-åriga proffsen? Stolt och förväntansfull tittar jag på de unga tränartjejerna och så kommer domen (domarna): 1. Inte korsa mittlinjen (varken över eller under vattnet) 2. Sätt i tummen först 3. Handen och resten av armen ska in genom samma vattenhål 4. Ha dubbelhaka och sträckt nacke 5. Andas med halva munnen 6. Paddla regelbundet med benen 7. Cykla inte med benen!! 8. Tänk på hjulet 9. Bla, bla, bla osv. 9. Glöm inte att andas 10. Glöm inte att andas ut innan du andas in. 

Men, men, det är bara att kämpa på. Skam den som ger sig!