Eftersom jag sedan tidigare bestämt med tjejkompisarna att vi skulle springa en längre runda i eftermiddag så fick det bli det också. Inte en längre runda i och för sig, lullade liksom mer runt i nio km och trotsade hjärnan konstant, då det enda den kunde tänka var: Vad håller du på med? Stanna! Det är ju asjobbigt!
Det kommer sannerligen att bli en utmaning det här med triathlon. I torsdags var första tillfället på fortsättningskursen i crawl. Det är kul det här med att gå crawlkurs som vuxen... Varje gång jag känt att nu gick det ju ändå rätt bra, så kommer jag upp till ytan och vad får man höra från de två, typ 16-åriga proffsen? Stolt och förväntansfull tittar jag på de unga tränartjejerna och så kommer domen (domarna): 1. Inte korsa mittlinjen (varken över eller under vattnet) 2. Sätt i tummen först 3. Handen och resten av armen ska in genom samma vattenhål 4. Ha dubbelhaka och sträckt nacke 5. Andas med halva munnen 6. Paddla regelbundet med benen 7. Cykla inte med benen!! 8. Tänk på hjulet 9. Bla, bla, bla osv. 9. Glöm inte att andas 10. Glöm inte att andas ut innan du andas in.
Men, men, det är bara att kämpa på. Skam den som ger sig!
