Hiking, ett nytt intresse?

Andra dagen som jag vandrat i Griffith park och det är verkligen jättekul och så vackert. Tanken var att jag skulle springa dit imorgon och sedan gå en led och springa hem igen. Tanken var att jag bara skulle reka lite idag och se hur långt det var till Hollywood Blvd. Men så blev det alltså inte. Jag sprang visserligen till Hollywood Blvd och fastän det bara var 5-6 km så kände jag mig trött i benen. Förstod varför först när jag tittade bakom mig och såg att det gått uppför hela vägen. Gick sista biten då det började bli riktigt brant och hittade till slut en led att följa, inte samma som igår. Det blev en rask promenad uppför en av kullarna och själva vandringen tog nästan en timme.

Det var så harmoniskt att vandra själv och bara njuta av de otroliga vyerna. Det dröjde dock inte länge förrän jag började känna mig riktigt törstig. Orutinerat nog så hade jag varken pengar eller vatten med mig och även om det var mulet och inte så varmt så började jag känna mig uttorkad. Men det var bara att bita ihop och fortsätta gå. Så fort det började gå utför igen så började jag springa och sprang tills jag var tre kvarter hemifrån. Då tog det stopp. Jag böjde mig ner och försökte andas lugnt. Jag hade nu varit ute och tränat i tre timmar utan att dricka och dessutom slarvat med maten. Som en gudagåva stannade en bil direkt till och frågade hur jag mådde och om jag behövde vatten och en energikaka. Helt otroligt. Jag tittade upp mot himlen och mimade ett tack och tackade sedan det mysiga gamla paret som direkt engagerade sig i mitt tillstånd. Vilka fantastiska människor! Med en halvliter vatten och lite mandelkaka i kroppen orkade jag lulla hemåt.

Imorgon ska jag inte glömma vattenflaskan...