tisdag 7 maj 2013

Skolriksdagen

Vilken underbar start på denna dag. Löptur kl 7 med hotellpersonal, en kanadensisk hockeyspelare, en britt och en rektor. Älskar sådana aktiviteter; social träning... Att sedan få lyssna till en före detta bråkstake i skolan, Leo Razzak, och hans liv känns mer än fantastiskt. Jag önskar att det fanns fler sådana solskenshistorier och jag vill så innerligt hjälpa fler barn och ungdomar att lyckas. Vi talar ofta om att lyckas i skolan men inte lika ofta om att lyckas i livet. Kunskapsmålen är bra men de är inte de enda målen som ska uppnås. Det finns elever som inte har några mål alls i livet och som Leo uttryckte det: "Jiddra aldrig med en människa som inte har något att förlora för den matchen förlorar du". Om en elev lever i en dysfunktionell hemmiljö (och det VET vi att tre till fyra elever i varje klass gör) så finns det sällan intresse för betyg eller kunskapsmål. Hur gör vi då för att se dessa barn och hur ser vi till att skapa ett fungerande skyddsnät? Leo växte upp med en alkoholiserad mamma och en pappa som aldrig fick anställning trots både validerade och nya utbildningar. Människorna omkring honom såg honom som ett problem och han lyckades vända allt det här till något positivt, mycket tack vare att han blev sedd och uppmuntrad av människor som gjorde skillnad. Han berättade om Fryshuset och hur man skapat Sveriges största samlingsplats för ungdomar (15 000 engagerade ungdomar!). Otrolig historia...

Vi politiker är alldeles för dåliga på att komma med kontroversiella och obekväma frågor. Hur kan vi förändra något när vi bara hänger med? Vi behöver påfyllning av politiskt intresserade människor som vill göra skillnad på riktigt. Problemet är att just denna grupp av drivna och ambitiösa tjejer och killar sällan söker sig till en så byråkratisk organisation där mycket handlar om individuella intressen, maktbehov och sega processer. Ett tugg som alltför sällan leder till något positivt. Hur får vi in fler genuint intresserade personer som är villiga att lägga ner en betydande del av sin fritid på att förbättra staden och landet de lever i. Det här är absolut inget specifikt problem för moderaterna utan något som gäller politiken i allmänhet och som borde oroa oss medborgare mer än vad det gör idag.