Naturligtvis har det hänt ett flertal gånger att jag (som så många andra) behandlats annorlunda pga mitt kön. Eller nej, fel av mig, pga att jag är kvinna och i mitt fall även mamma. Jag har förmånen att vara mamma. I mitt fall är barnen självvalda och jag är lyckligt lottad som har dem.
Under hösten var jag en av kandidaterna till att bli nytt oppositionsråd i Kalmar och fick då under en av intervjuerna frågan (av en äldre herre):
Och vem ska ta hand om dina barn om du får det här uppdraget?
Frågan störde mig och det störde mig ännu mer att jag inte fann mig tillräckligt snabbt för att kontra med något som skulle få mannen att förstå hur idiotisk frågan var.
Vid ett annat tillfälle fick jag frågan rakt ut:
Du har ju ett barn nu. Kommer du att skaffa fler inom en snar framtid?
Så sent som i tisdags pratade jag med en mycket klok man som hade ett tips om vad jag som kvinna kan svara på dessa frågor. Inte nog med att frågorna är oerhört plumpa och rent utav korkade (enligt mig), de är dessutom högst privata. Vi vet att det finns ett stort antal tjejer och kvinnor som är ofrivilligt barnlösa. Ingen vet om den tillfrågade har genomgått tre misslyckade provrörsbefruktningar, haft fem missfall eller otåligt väntar på att få adoptera ett barn. En så, till synes, enkel och praktisk fråga kan röra upp väldigt många känslor och få en att tappa respekten för den som ställer frågan. Dessutom, har jag mycket svårt att tro att exempelvis Johan Persson fick den frågan då han som småbarnsförälder började som kommunalråd i Kalmar. Bara tanken att en man skulle få dessa frågor på en anställningsintervju är skrattretande.
Så, till alla er som får en fråga som liknar dessa ovan, testa att kontra med:
Nu är det ju inte alla som har den förmånen att kunna få barn. (Tack för tipset, KA!)
Förhoppningsvis får frågeställaren sig en tankeställare. Hur många barn en kvinna har eller vill ha eller överhuvudtaget kan få, har inget med jobbet att göra och arbetsgivaren har inte heller något med barn att göra. Att ställa denna fråga till kvinnan och inte mannen i samma situation gör mig upprörd (även om frågan inte alls bör ställas).
Med risk för att efter detta inlägget kännetecknas som argbigga så önskar jag er alla en skön lördagskväll själva, tillsammans med vännerna eller med familjen.
