Läste häromdagen Peter Wolodarskis ledare i DN och blev överraskad. Inte positivt överraskad. Wolodarski är vanligtvis skicklig på att skriva men den här gången verkar han inte ha tänkt efter ordentligt eller kanske inte gjort den research som krävdes. Rubriken på artikeln är: Lyft lärarlönen med 10 000 kronor i månaden. Tja, det låter väl inte fel, vem vill inte ha högre lön? Men det som gör mig upprörd är inte i första hand hans åsikt om lärarens lön, utan hans syn på lärarlegitimationen. Wolodarski målar upp ett "verkligt" scenarium från ett gymnasium i Stockholm där en av de mest erfarna och uppskattade lärarna tvingas sätta sig i skolbänken för att skaffa sig behörighet att undervisa i engelska, trots att hon "har akademisk examen från universitet i Bristol och talar obehindrat engelska".
Jag är själv lärare i engelska och det förvånar mig mycket att Wolodarski tror att om man talar flytande engelska så är det inga problem att undervisa i ämnet. Då är det ju fritt fram för alla som talar svenska att börja undervisa i ämnet på gymnasienivå... Jaså, inte? Det är väl samma sak? Den aktuella läraren ville visst läsa in engelskan på distans men det var svårt att komma in på just den utbildningen. Intressant, det är inte speciellt höga antagningskrav på engelska på en högre nivå. Har hon inte läst någon engelska alls, undrar jag då. Wolodarski skriver vidare: "Det naturliga hade varit att granska deras (de obehörigas) lämplighet som ledare i klassrummet." Ok, en sådan granskning kanske skulle göras av alla lärare. Men vänta nu, det är ju precis det som görs. På lärarutbildningen.
Om vi tar ett liknande exempel inom en annan yrkesgrupp så får vi se hur ni reagerar. En läkare i Stockholm har jobbat i tio år och är mycket uppskattad och erfaren. Det visar sig att han inte klarat av att fullfölja sin utbildning, eller förresten, han har inte gått den alls. Han har gått en annan utbildning men han är en hejare på att ta hand om sina patienter, även om han ibland säger fel saker till dem. Varför inte låta honom fortsätta? Killen har ju talang.
Jag vet att det är ett hårt krav att alla lärare ska vara behöriga och att det finns många duktiga pedagoger som saknar formell kompetens men är det inte en förmån att då få läsa sig till en behörighet via alliansregeringens Lärarlyftet, där läraren kan behålla en ganska stor del av lönen. Jag förstår att det kan kännas onödigt men samtidigt, vad ger det för signaler till oss lärare som är behöriga? Vi som läst den långa utbildningen. Jag har själv läst genom lärarlyftet eftersom jag saknade behörighet i just engelska. Jag tyckte det var helt suveränt och känner mig väldigt nöjd med att idag vara behörig i de ämnen jag undervisar i.
Wolodarski lyfter även ett annat skolproblem, att så få "duktiga" söker sig till lärarutbildningen. Det är onekligen ett mycket stort problem men om man i samma artikel säger att en utbildning inte behövs för att vara lärare så är det kanske inte så konstigt att de med högst betyg söker sig till något annat.
