Som alltid efter Sverigemötet så känner jag mig stärkt och övertygad i min tro på Moderaternas förmåga att leda landet. Ja, det är nästan lite av ett Hallelujamoment över dessa dagar, särskilt då Anders och Fredrik håller sina tal. På ett coolt sätt. Själva introt innan Fredrik kommer in på scen påminner om nolleP i Linköping, när sexmästeriet presenterades för nollorna. Hög och stämningsfull musik dånar ur högtalarna, 2000 (ok, några fler än vad vi nollor var) moderater klappar händerna i takt under nästan två minuter. Stämningen och förväntningarna höjs för varje sekund och plötsligt växlar musiken till vinnarlåten i Eurovision 2013,
You. Förra året var det Euforia, så det verkar vara en tradition. En tradition som får alla att explodera i just eufori. Som sagt, ett Hallelujamoment.
Fredrik talar i nästan en halvtimme om brottsligheten i Sverige och behovet av att förbättra och effektivisera utredningar och att få fler, på riktigt, uppklarade brott. Han pratar om förebyggande åtgärder, hot spots och bättre kommunikation mellan olika instanser, framför allt då det handlar om ungdomsbrottslighet. Han talar om IT-brottscenter för att ta krafttag mot bland annat kränkningar på nätet. Andra halvan av talet ägnar han åt skolan, vården och omsorgen, välfärdens kärna. Lägger du din röst på moderaterna så ska du veta att du får det bättre.
Fredrik får förstås stående ovationer och applåderna vill aldrig ta slut. Stolthet och trygghet. Moderaterna tar aldrig något för givet utan strävar istället för att alltid bli lite bättre, höja ribban.
I år är det tydligt att moderaterna vill vidga vyerna och att politiken ska synas även utanför Stockholm. Lärare, poliser, brandmän, sjuksköterskor, barnmorskor, renhållare, undersköterskor med flera är nu i centrum och det är tydligt att moderaterna vill värna låg- och medelinkomsttagarna i första hand. Det känns bra, riktigt bra. Det känns extra bra att dessutom veta att det vi prioriterar högst är ordning i finanserna. Sverige är en förebild i Europa.
